Nästan varje artikel om detta ämne listar material – metall, vinyl, pappersbelagda – och nämner aldrig att produkterna finns i två fundamentalt olika fysiska former.

A styv hörnpärlaär en förformad profil. Den håller sin vinkel av sig själv och fästs mekaniskt: spikas, skruvas, häftas eller krymps genom sina flänsar i brädan och stommen. Enhörntejpär en platt, rullpackad komposit som är vikt längs sin mittlinje och inbäddad i fogmassa. Det finns inga fästelement alls genom den.

Den skillnaden i anknytning driver nästan allt som följer.

En mekaniskt fäst pärlsträng hålls fast av fästelement som passerar in i stommen. Stommen rör sig – den torkar, krymper och förskjuts säsongsvis – och när den gör det kan dessa fästelement tryckas utåt och ta med sig en ring av fogmassa. Det är mekanismen bakom två av de vanligaste hörnproblemen: hårfina sprickor som löper längs pärlsträngens fläns och spik- eller skruvhuvuden som telegraferar genom den färdiga ytan.

Ett tejpade hörn limmas istället fast på skivans framsida med spackel. Det finns inget fästelement som behöver tryckas ut, vilket är just anledningen till att pappersbelagda produkter beskrivs som praktiskt taget eliminerande av hörnsprickor, kantflisor och spikskador.

Den rullade formen har en andra praktisk fördel: den packas i rullar och kapas till den längd du faktiskt behöver, vilket minskar spill och transportavfall jämfört med hantering av styva längder. En leverantör av rullad metallhörntejp beskriver den som enklare att använda än traditionell metallhörnpärla av just denna anledning. Rullade produkter är också, till sin natur, användbara på både inner- och ytterhörn – du viker dem åt andra hållet.