Alkalibeständigt glasfibernät: Välja vikt och maskstorlek för EIFS och stuckatur

Två putsväggar kan se identiska ut den dagen ställningen rivs och bete sig helt annorlunda tre år senare. Den som sprack gick vanligtvis inte sönder på grund av täckskiktet – den gick sönder för att nätet inuti basskiktet var för tunt för underlaget, eller för att ingen någonsin frågade vad "alkaliresistent" egentligen betydde i databladet. Att välja glasfibernät för EIFS och puts handlar inte om att memorera ett magiskt nummer. Det handlar om att matcha ett nummer – vikt – och ett annat nummer – maskstorlek – med väggen framför dig, och sedan verifiera att nätet fortfarande kommer att vara ett nät efter ett decennium inbäddat i cement. Den här guiden går igenom det beslutet och läser sedan en riktig publicerad specifikationstabell rad för rad.

Vad nätet faktiskt gör i systemet

I både puts- och EIFS-konstruktioner är nätet inbäddat i den våta basbeläggningen, där det ger förstärkning, sprickskydd och alkalibeständighet till det putsade lagret. Det låter som ett enda jobb, men jobbet förändras med underlaget.

På skumskivor av EIFS har underlaget nästan ingen egen strukturell styrka, så nätlagret bär det verkliga arbetet: det är huden som absorberar termisk rörelse och stötar för hela systemet. På betong eller murverk är väggen redan stabil, och nätets uppgift begränsas till att förhindra att sprickor i ytan bildas och sprider sig – det fördelar spänningar lokalt snarare än att hålla ihop systemet. Samma rulle nät utför därför väldigt olika arbete beroende på vad som finns bakom den, vilket är anledningen till att viktvalet börjar med underlaget, inte katalogen.

Fyra frågor innan du väljer en vikt

Svara på dessa i ordning så slutar viktvalet att vara en gissning. Var och en berättar också vad som händer om du får fel.

1. Vad är substratet, och hur mycket rör sig det?Skumskivor, gipsskivor, trästommar och murverk rör sig alla på olika sätt. Trä rör sig mest med säsongens fuktighet; skum har ingen styvhet för att dela belastningen. Svaret är fel genom att vara för lätt på ett rörligt underlag, vilket leder till sprickor i skarvarna där nätet överlappar.

2. Utför nätet strukturellt arbete eller motstår det bara ytsprickbildning?På EIFS-skum utför den strukturellt arbete. På murverk fungerar den som en sprickfångare. Att överspecificera en stabil murvägg köper ingenting; att underspecificera en EIFS-vägg köper återkallelser.

3. Hur tjockt är bas- och täckskiktet?En tunn dekorativ yta kommer att framhäva ett tungt, styvt nät genom ytan – du ser rutmönstret under beläggningen. Tätare nät behöver ett grundskikt som är tillräckligt tjockt för att bära det.

4. Vad vetter väggen mot?Endast väder och sättningar, eller påverkan: gångtrafik, vagnar, dörrar, de två nedre metrarna av en butiksfasad. Påverkanszoner kräver tyngre konstruktion än hantering av ytliga sprickor, oavsett vad väggens yta använder.

Viktband och var de passar

Hos leverantörer grupperar publicerade guider nätvikter i band som detta. Betrakta det som vanlig branschpraxis snarare än en standard – och kontrollera alltid mot din leverantörs faktiska intervall:

Band	Typisk användning	Anteckningar
~45 g/m²	EIFS-skumskivor under tunna dekorativa ytor; kakel-/mosaikbaksida	lättaste bandet; vanligt i publicerade leverantörsguider för tunnskiktsarbete
75–125 g/m²	allmän väggförstärkning, standardbasbeläggningar	arbetscentrum för många utomhussystem
145–160 g/m²	standard ytterväggsbeläggning, murbruksbaksida, gips-/isoleringsskivor	det mest använda bandet för allmänt puts- och putsarbete
Tungvikt	stötzoner, nedre väggsektioner, träramrörelse	anpassad till exponering, inte väggyta

En ärlig anmärkning om det lättaste bandet: vissa leverantörsguider rekommenderar vikter runt 45 g/m² för tunna EIFS-arbeten. Ruifibers publicerade modelltabell börjar på 75 g/m², medan själva produktlinjen täcker 30–600 g/m² – så specifikationerna för lättare band är en fråga att ställa sig till, inte en siffra att anta från katalogen.

Den publicerade specifikationstabellen, läs noggrant

Här är den publicerade specifikationstabellen för Ruifibers flexibla glasfibernät, återgiven i befintligt skick så att du kan se hur ett riktigt datablad ser ut:

Artikelnummer	Maska (mm)	Vikt (g/m²)	Dragvarp (N/20 cm)	Dragväft (N/20 cm)	Väva	Hartshalt (>%)
A2,5×2,5-110	2,5×2,5	110	1200	1000	Leno/leno	18
A2,5×2,5-125	2,5×2,5	125	1200	1400	Leno/leno	18
A5×5-75	5×5	75	800	800	Leno/leno	18
A5×5-125	5×5	125	1200	1300	Leno/leno	18
A5×5-145	5×5	145	1400	1500	Leno/leno	18
A5×5-160	4×4	160	1550	1650	Leno/leno	18
A5×5-160	5×5	160	1450	1600	Leno/leno	18

Fullständiga detaljer omflexibelt glasfibernät för EIFSproduktsida.

Tre saker är värda att läsa ur den här tabellen som enbart ett viktintervall aldrig kan berätta:

Varp- och väftstyrkor listas separat – och de är inte lika.I flera modeller bär väftriktningen mer än varpen (A2.5×2.5-125: 1400 vs 1200; A5×5-145: 1500 vs 1400). De flesta väggar utvecklar spänningar i förutsägbara riktningar – ovanför och under öppningar, längs hörn – och om ditt sprickmönster är riktningsbaserat är det en riktig optimering, inte en finess från en specifikation, att matcha den starkare riktningen med axeln med högre spänning.

Draghållfastheten följer inte vikten linjärt.Hoppet från 75 till 110 g/m² är mer än hoppet från 145 till 160 antyder – beläggning, vävtäthet och garnkvalitet påverkar alla siffran. Två maskor med samma vikt kan med rätta skilja sig åt i styrka, vilket är just därför man jämför datablad snarare än katalogrubriker.

Hartshalten är publicerad till ≥18 %.Akrylsampolymerbeläggningen är det som skyddar glaset från cementens alkalinitet, och beläggningsvikten är en verklig, kvantifierad variabel – ett nät är inte "belagt" i binär bemärkelse. De flesta konkurrentguider säger att du ska be om beläggningstestdata utan att visa hur ett angivet tal ser ut; ≥18 viktprocent är hur den informationen ser ut på ett riktigt datablad.

Maskstorlek: 5×5 vs 2,5×2,5 (och 4×4-varianten)

Maskstorleken – öppningen mellan garnerna, i millimeter – spelar lika stor roll som vikten, och tabellen ovan visar båda familjerna:

1,5×5 mmär den allmänna öppningen för konstruktioner. Dess större celler låter basfärgen penetrera och tränga igenom, vilket ger god mekanisk förankring i basfärger med standardtjocklek. Detta är den vanligaste maskstorleken i utvändig puts och putsarbete.
2,2,5 × 2,5 mmär den finare familjen. Snävare öppningar passar tunnare baslacker och ytbehandlingar där nätet inte får reflekteras – samma logik som driver tunna ytbehandlingar mot lättare vikter.
3. Titta på densiteten, inte bara den nominella storleken.Notera de två raderna i A5×5-160-format: den ena är 4×4 per 25 mm, den andra 5×5 per 25 mm – samma nominella produktfamilj, samma vikt på 160 g/m², olika garnantal. Det är därför två "5×5"-maskor från olika leverantörer kan bete sig olika: räkna garnerna per 25 mm (eller per tum) och jämför det, inte etiketten.

Enheter: N/20 cm, N/50 mm och oz/yd²

Innan du lägger två datablad sida vid sida, kontrollera enheterna – det är här jämförelser mellan leverantörer i all tysthet blir fel.

Draghållfastheten anges per en definierad provbredd. Ruifibers tabell anger newton per 20 cm remsa (N/20 cm). Europeiska testrapporter i ETICS/EIFS-sammanhang anges vanligtvis per 50 mm (N/50 mm). Ett resultat på "1200 N" på en 20 cm remsa och ett resultat på "1200 N" på en 5 cm remsa är helt olika förstärkningsnivåer – den bredare remsan bär fler garner, så den visar högre för samma material. Jämför aldrig siffrorna utan att normalisera bredden.

Vikt har samma problem över hela haven: metriska datablad använder g/m², amerikansk litteratur använder ofta ounces per kvadratyard (oz/yd²). Omvandlingen är 1 oz/yd² ≈ 33,9 g/m²:

oz/yd²	≈ g/m²
1.3	45
2.2	75
3.2	110
4.3	145
4.7	160

Så när en guide riktad mot USA rekommenderar "110 g mesh", är det ungefär 150 g/m² mesh – vilket ligger inom samma band som vår tabell kallar standardtäckning för utomhusbruk.

"Alkaliresistent" – vad man faktiskt ska verifiera

Varje datablad för nätet anger alkalibeständighet. Påståendet är bara så bra som glas- och beläggningssystemet bakom det: cementen i basbeläggningar är mycket alkalisk och angriper oskyddad glasfiber med tiden. Alkalibeständighet kommer därför från kombinationen av glastypen och polymerbeläggningen – vilket är anledningen till att den meningsfulla verifieringen är ett test, inte en etikett.

När du jämför leverantörer, fråga efter:

En rapport om alkalisk åldringstest— Nätprover blötläggs i en alkalisk (NaOH) lösning i 28 dagar och testas om; det är hållfasthetsbibehållandet efter åldring som är det tal som spelar roll. Bibehållande efter 28 dagars alkalisk exponering är det vanligt förekommande riktmärket i europeisk nätprovning enligt EN 13496, teststandarden som används för glasfiberarmeringsnät i externa värmeisoleringssystem. Be om själva rapporten, inte bara en "uppfyller EN 13496"-linje.
Beläggningstyp och innehåll— akrylsampolymer är den vanligaste kemiska föreningen; ett innehåll ≥18 % av maskvikten är den upplysningsnivå man bör förvänta sig på ett datablad.

Glastyp— C-glas och E-glas är standardkonstruktionerna; om en leverantör påstår sig ha specialglas är testrapporten ännu viktigare.

En praktisk regel: två leverantörer som offererar samma vikt och maskstorlek kan fortfarande skilja sig enormt åt efter att nätet har tillbringat ett år i cement. Databladsnumren i tabellen ovan beskriver nätet på dag ett; åldringsrapporten beskriver det år tio.

Zoner: fält, stöt, hörn

En riktig väggspecifikation blandar vanligtvis nättyper snarare än att välja en: standardnät över väggens yta, tungt nät där stötar förväntas – lägre väggsektioner nära gångar, runt dörröppningar, kommersiella butiksfasader – och förformat hörnnät i varje ytterhörn, eftersom hörn spricker och flisas mer än plana sektioner. Blandning är normal praxis, inte obeslutsamhet; att överspecificera hela väggen för att matcha dess högstriskzon är det vanliga slöseriet.

Vanliga frågor

Kan jag använda en nätvikt för hela väggen?

Det kan du, men det är oftast fel ekonomi. Använd din standardvikt över fältet och steg upp vid stötzoner och hörn; fältet på en stabil murad vägg behöver inte samma konstruktion som den nedersta metern på en butiksfasad.

Hur mycket överlappning behöver jag mellan nätsektionerna?

Vanlig praxis är minst ett par centimeter överlappning vid skarvarna, inbäddad i basbeläggningen liksom resten av nätet, så att armeringen förblir kontinuerlig över hela fogen. Följ systemets specifikation där sådan finns.

Två leverantörer anger samma vikt och maskstorlek – hur kan jag jämföra?

Be om testrapporten för alkaliåldring och beläggningsspecifikationen istället för att jämföra priset per rulle. Samma gram och samma nominella öppning kan fortfarande innebära olika hållfasthetsbibehållning i cement – det är åldringsdata som skiljer dem åt.

Specificera det mot väggen, inte katalogen

Vikt följer underlagets rörelse och stötar; maskstorlek följer skikttjockleken; hållfasthetssiffrorna följer enhetsnormaliserade datablad; och alkalibeständigheten följer en testrapport, inte en etikett.Bläddra bland Ruifibers glasfiberförstärkningsprodukterför att se hela nätsortimentet — publicerade modeller från 75 till 160 g/m², med en produktlinje som täcker 30–600 g/m² — och skicka en offertförfrågan som anger ditt underlag, skikttjocklek och stötzoner så att offerten matchar väggen.