Siffran 300 g/m²: vad den är och vad man ska kontrollera

Det förekommer i EIFS-artiklar som en avslutande mening, efter de vanliga putsförstärkningsbanden: stenfaner och marmorunderlag behöver 300 g/m² eller mer för att klara punktbelastningar. I det material som granskats för detta verk fanns ingen version med en källa, en testmetod, en stentjocklek eller en skillnad mellan ark och platta. Det anges som bakgrund, inte som ett fynd.

Samma material visar motsatt bild. En leverantör vars linje är dedikerad till stenunderlag publicerar sina kvaliteter i det låga bandet och kallar de lättare lämpliga för tunn sten och släta ytor. En limtillverkares stenguide specificerar lätt, alkalibeständigt nät för epoxilaminering. En tredje leverantör annonserar ett brett sortiment medan deras egen modelltabell ligger långt inom det låga bandet. Dessa är leverantörspositioner, inte standarder – men de visar att 300 g/m² inte är ett universellt ingångskrav.

Den rättvisa tolkningen är att meningen är en förkortning för "lägg inte putsnät på en platta". Den varningen är verklig och riktar sig till entreprenören med en rulle putsnät på hyllan och en trasig platta på golvet. Som förkortning fungerar det. Som specifikation gör det inte det, eftersom det besvarar en fråga som köparen inte ställde.

Tunga kvaliteter är verkliga och har en plats: tjockare sten, högre punktbelastningar, ett tjockt limlager som behöver mekanisk kiling genom en större öppning, en reparerad zon som måste överbryggas snarare än att följas. Anledningen till att den här artikeln inte rekommenderar något nummer är att antalet beror på platta, lim och hanteringssekvens – tre saker som ett datablad för nät inte kan se.

Fyra frågor avgör det mesta. Plåt eller platta? Vilka data ligger bakom siffran, även om svaret bara är "vår erfarenhet"? Listar leverantörens egen modelltabell den sorten, eller bara broschyrrubriken? Och är siffran en färdigvikt inklusive beläggning, eller en glasvikt?

Bind först: två system, två fellägen

Om nätet bara fungerar genom limmet kommer beslutet om lim före beslutet om nät, och det delar problemet i två delar.

Vid epoxilaminering läggs nätet i ett tunt lager av tvåkomponentsepoxi på en ren platta, pressas ner och bearbetas tills luften är ute. De dominerande felen är hålrum, torra fläckar och upphöjda fläckar. Alkaliresistens är inte den första frågan, eftersom härdad epoxi inte är en alkalisk miljö; ytförberedelse, hartsviskositet, luftborttagning, skarvöverlappning och fullständig härdning före skärning är det. Publicerad praxis är en sekvens – rengör och slipa, blanda och använd inom arbetstiden, sprid jämnt, lägg nätet, pressa ut luften, härda ostört, trimma och inspektera – och sekvensen är viktigare än märket. En detalj överlever utan siffrorna: en enda tjock gjutning koncentrerar krympspänningen, och två tunnare övergångar är det vanliga sättet att kringgå det.

I cementbaserade underlag pressas nätet ner i en våt bädd av slam eller murbruk. Miljön är alkalisk av sig själv, glaset utsätts för kemiska angrepp under hela konstruktionens livslängd och krympningen av underlaget är en rörlig del. Alkalibeständighet och beläggningsintegritet flyttas framåt.

Den publicerade sidan anger beläggningen som en akrylsyra-sampolymer och listar produkten som icke-vidhäftande, så bindningen är något du lägger till. Den anger inte kompatibilitet med epoxisystem, och beläggningsnamnet ska inte läsas som bevis på det: vidhäftning beror på limning och beläggningskemi lika mycket som på polymerfamiljen. Be om bevis och kör sedan ett bindningstest.

Ett försök kräver inget laboratorium. Ta en spillbit av den faktiska stenen, applicera nätet med det faktiska limmet och utför proceduren, härd som vid tillverkning, lyft sedan ett hörn och skär en remsa tvärs över nätet för att se var felet uppstår. Om nätet lossnar med limmet kvar på stenen är gränssnittet den svaga länken. Om nätet går sönder och limmet håller är det garnet som sätter stopp. Spara provet och datumet.

En ytterligare fråga innan förfrågan skickas: ska du limma eller ta emot fabriksbakgrundsmaterial? Verkstadsapplicerat bakgrundsmaterial behöver bara överleva din egen sekvens; fabriksbakgrundsmaterial måste först överleva lagring och upprepad hantering. Olika ansträngningar, olika frågor.

Läser den publicerade tabellen rad för rad

De åtta raderna belönar en noggrann läsning, eftersom det som saknas är lika informativt som det som finns i dem.

Två värden erbjuds — 2,5 per 25 mm, 10 mm stigning, och 5 per 25 mm, 5 mm stigning — med vikter från 75 till 160 g/m². Draghållfastheten tabelleras per 20 cm bredd, varp och väft separat, och riktningarna är inte lika: den grova raden på 110 g/m² listar 1200 och 1000, den fina raden på 160 g/m² 1450 och 1600. På en platta ligger belastningsbanan inte i linje med varpen, så kontrollera kapaciteten i den svagare riktningen.

Enheten förtjänar en egen rad. Varje siffra på sidan är per 20 cm; en leverantör som anger en offert per 50 mm använder en annan tjocklek. Samma material mätt över 50 mm ger ungefär en fjärdedel av siffran, eftersom bredden är en fjärdedel. Det är en breddomvandling, inte en standardomvandling och inte en prestandaekvivalens – det hindrar bara två datablad från att jämföras som om de talade samma språk.

Sedan de två siffrorna som inte överensstämmer. Rubriken anger ett intervall på 500–2400 mm bredd och 30–600 g/m² vikt, och beskriver familjen som mjuka, standard- och hårda varianter. Tabellen nedan slutar vid 160 g/m² och definierar inte de tre varianterna. Båda påståendena sitter på samma sida: rubriken anger vad familjen kan täcka, tabellen listar de modeller du kan beställa från. För en köpare blir bara det andra intervallet en offert. Ett deklarerat sortiment är inte en produktlista, och det är i gapet mellan dem som överraskningarna finns.

Tabellen utelämnar även rulllängd, fukthalt, vidhäftningsdata, definitionen bakom mjuk, standard och hård, och alla rader över 160 g/m². Fyra kan besvaras i ett e-postmeddelande.

Vad som ska anges i den stödjande offertförfrågan

Sju fält, sorterade efter hur mycket besvär deras frånvaro orsakar.

1. Scenario.Plåt eller platta; stentyp, tjocklek, ytbehandling; om stycket sågas efter bakstycke.
2. Vilka binder.Fabriksbakad eller verkstadsapplicerad. Om verkstadsapplicerat är både limmet och provversionen dina.
3. Bindningssystem.Epoxi eller cementbaserat — detta avgör vilket av de tre följande områdena som är kritiskt.
4. Tre siffror tillsammans.Färdigvikt, antal per 25 mm, garnstorlek; eller antal och vikt, från vilken garnstorleken följer.
5. Beläggning och kompatibilitet.Beläggningstyp, plus eventuella bevis som finns för vidhäftning till ditt lim.
6. Valsgeometri och variant.Bredd och rulllängd, vilket avgör hur många sömmar jobbet behöver, och vilken variant som offereras.
7. Testrapporter.Mätbredd för draghållfastheten, metoden bakom alkalipåståendet och om något testades som en bunden enhet.

Ett citat som besvarar alla sju kan jämföras med ett annat; ett som bara besvarar det första och det fjärde kan inte.

Vanliga frågor

Vilken tjocklek på glasfibernät ska jag använda för marmorunderlag?

Ingen enskild figur överlever kontakten med variablerna. Börja med plattan – tjocklek, sprickmönster, om den ska skäras, hur den ska lyftas – välj sedan en nätstorlek vars vikt, rutnät och garnstorlek passar för jobbet och bekräfta bindningen med ditt eget lim. Denna familjs publicerade intervall sträcker sig från 30 till 600 g/m², men tabellen listar 75 till 160 g/m², så fråga efter modellistan snarare än intervallet.

5 gånger 5 eller 2,5 gånger 2,5?

Olika verktyg. 5 per 25 mm ger en stigning på 5 mm och fyra gånger så många skärningspunkter som en 2,5 per 10 mm. Det fina rutnätet placerar fler trådar över en liten spricka; det öppna rutnätet lämnar utrymme för lim att fästa. Matcha rutnätet med den defekt du håller ihop.

Gör ett stödnät en tunn platta starkare?

Inte i den meningen att det ökar stenens böjhållfasthet. Det kan hålla ihop en sprucken bit och bromsa en spricka, vilket snarare förändrar konsekvensen av skadan än materialets hållfasthet. Om en rapport används för att stödja ett påstående, kontrollera om proverna inkluderade baksidan.

Epoxi eller cementbaserat?

Följ processen du kör. Epoxi lägger tonvikten på vätning, luftborttagning och härdning, medan cementbaserad betonar alkalibeständighet och beläggningsintegritet.

Kan samma nät användas för EIFS och sten?

Familjen täcker båda, och sidan listar EIFS, takläggning, stenarmering och EPS-nät bland dess tillämpningar. Kriterierna överförs inte: putsarmering bedöms mot en grundfärg, stenunderlag mot en platta, en såg och en behållare.

Stödbeslutet är tre beslut

Ett bakstycke som går sönder är sällan ett som var för tunt. Oftare nådde limmet aldrig fram till garnet, eller så valdes rutnätet för fel defekt, eller så hämtades vikten från en mening utan någon bakomliggande källa.

Så fatta tre beslut istället för ett. Bestäm vilket jobb du gör – ark eller platta, verkstadsapplicerat eller fabriksbaksida. Bestäm de tre siffrorna tillsammans: vikt, antal, garnstorlek. Bestäm sedan bindningssystemet och få bevis för det från din egen sten och ditt lim. Siffran som alla anger är fortfarande användbar, men som en varning om gipsnät, inte som en specifikation.

Familjen som beskrivs här listas tillsammans med resten av armeringsprodukterna påRuifiber produktsidatabellen, applikationslistan och beläggningsbeskrivningen som citeras ovan finns påglasfibernät för marmorsida.